onsdag 7 november 2012

Pälsinformation

En bra artikel hämtad från 




Hår är det som är karakteristiskt för oss däggdjur. Håret behövs av flera orsaker på våra djur. Det fungerar också som isolering mot kyla och värme och som en barriär mot vatten och andra kemiska och fysiska ämnen. Det utgör också ett skydd mot olika mikroorganismer som bakterier och svampar. Håret har också sensorer, dvs känner av beröring, ett klassiskt exempel är väl på morrhåren.

Hårsäckarna är olika konstruerade beroende på vilket djurslag det gäller. Mest studier är gjort på människa och möss, de har så kallade enkla hårsäckar, dvs ett enda hårstrå finns i varje hårsäck ihop med svett och talgkörtlar. Så ser det också ut på häst, nöt och får.
Hund och katt har liksom de flesta rovdjur istället så kallade sammansatta hårsäckar, det betyder att ett flertal hårstrån kommer från samma hårsäcksöppning. Dessa sitter ofta i grupper om tre. Längst fram mot djurets huvud sitter det största hårstrået för att längre bak i hårsäcken bli allt mindre till diameter. Mellan dessa hårsäckar finns små muskler som kallas arrector pili, som kan resa hårstråna. Det har betydelse för att hålla värmen. Det blir en bättre isolering om djuret har många ganska långa och smala hår som kan resas upp.

Men hur grova, långa och böjda hårstråna är har såklart en väldig rasvariation. Den klassiska varianten som på varg, Siberian Husky eller Schäfer har många hårstrån per hårsäck 47 st , en diameter på 28 mikrometer och en kurvatur på 30 grader i genomsnitt (fig 1). De har ett grovt primärhår (täckhår) och många mindre sekundärhår (ullhår). Labradorer har 31 per hårsäck, 39 i diameter och 18 grader i kurvatur medan en dvärgpudel har 28 hår, 17 i diameter samt 40 i kurvatur. Detta betyder att raser som pudel har ganska lika storlek på alla sina hårstrån, dvs inga utmärkande täck eller ullhår.
Att man säger att valpen tappar sin valppäls är ett felaktigt uttryck, i själva verket så utvecklas vuxenpälsen vid 12-16 veckors ålder. Man föds med ett antal hårsäckar, det som händer är att valpens outvecklade hårsäckar mognar och får fler hårstrån per hårsäck, de blir grövre och de blir mer böjda (se ovan kurvatur). Så det är alltså samma hårstrån!!

Håret växer i så kallade cykler, det kan indelas i följande faser;
  • Anagen = aktiv, nu växer hårstråna.
  • Catagen = mellanläge, hårstrået stannar upp i tillväxt.
  • Telogen = totalt viloläge, ett nytt hårstrå börjar bildas under det gamla vilket sitter fast längre upp i hårkanalen. Det finns lite inre varianter på detta där hårstråna lossar lättare o där de sitter kvar.
  • Exogen = nu ramlar det gamla hårstrået ut, fällning.
På oss människor är hårsäckarna till större delen i aktiv, anagen fas, dvs håret växer. Ett hårstrå på oss lever i 3-4 år, det motsvarar att håret når ner till axlarna. Vi har sen en snabb övergång på det hårstrået till telogen fas, och sen tappar vi det hårstrået.
De flesta däggdjur har väldigt kort anagen och catagen fas, dvs tillväxtfas och befinner sig alltså för det mesta i telogen fas, dvs viloläge. De här är en nödvändighet i naturen då hårstrået är uppbyggt av proteiner och fett, viktiga resurser som behövs till annat än att byta ut hårstråna. Väldigt få däggdjur behöver härmed klippas. Fällning är alltså en lyx som bara kan ske när djuret har tillräckligt med protein och fettreserver för att klara av det. Vissa hundraser av naturlig typ som polarhundar och varg förstås, kan vid stora sårskador under sårläkningsfasen snabbt gå över från telogen-vilofas till anagen-tillväxtfas. Det här ser man kliniskt efter operationer på tex Gråhundar och liknande som har ny hårväxt på rakade områden redan efter 10 dagar vid suturtagning! Men det har ingenting med rakningen att göra utan beror på att huden har varit ”skadad”.
Men sen har vi då igen lite fakta om rasvariationer. Studier visar att Malamuters och Beaglars hårcykel befinner sig till 59% i telogen-vilfas. Pudlar har däremot 98 % av sina hårsäckar i anagen dvs tillväxtfas! Och människa har 85 % i anagen, tillväxtfas.

Andra fakta är fällningsintervaller som varierar, det finns tre huvudgrupper.
  • Ingen eller marginell fällning (dessa hundar har såklart en dominerande anagen-tillväxtfas) Exempel på det är pudlar och Old English sheepdog
  • Ständig fällning (dessa har mest telogen –vilofas-gamla hårstrån lossar). Inte förvånande hör labradorer hit.
  • Säsongsmässig fällning (dessa har telogen dominant fas men där hårstråna sitter kvar i hårsäckarna). Exempel här är Alaskan Malamute och Siberian Husky.
Det finns förstås varianter här med, Labradorer kan vara lite mer säsongsmässiga, pudlar kan fälla och de Nordiska raserna kan tappa hår året runt.
Hårets cykler påverkas alltså av en mängd faktorer: hormoner, fotoperioder, temperatur, nutrition, stress o genetisk påverkan. Men det påverkas inte av att det klipps varken på människa eller på djur. Däremot får vi såklart väldigt långa hår på de individer som har en dominant anagen aktiv hårcykel.
Marianne MellgrenLeg veterinär, specialist i hundens och kattens sjukdomar samt dermatologi hund och katt, Falu djursjukhus, Samuelsdalsv 2 B, Falun.

- Proceedings från Nordamerikanskakongressen i dermatologi, NASVD, USA 2009, R.W. Dunstan, s 3-7
- Proceedings från 22 Europakongressen i dermatologi, 2007, Mainz Germany, Desmon J. Tobin, s1-9
- Muller &Kirks, Small Animal Dermatology, 5 th edition, s 4-8

Inga kommentarer: