lördag 11 juni 2011

Sista timmarna med gänget....

Tiden tickar...

Snart är det dags för den första valpen att få lämna kullen med alla sina syskon. Att lära sig att stå på egna ben, upptäcka andra vyer och lära sig många nya ting.... och utvecklas till en Gordonsetter

Undrar vart tiden tog vägen? 

Känns tungt att lämna iväg sina guldklimpar när man har ett speciellt band till alla dem. Men ändå är det så skönt att veta att de kommer till nya hem där de får all uppmärksamhet de kan tänka sig. De kräver så oerhört mycket nu att det är omöjligt att hinna med 9 stycken valpar som gör allt för att få vara med.

Alla valpar åker inte samtidigt, lite uppdelning på hämtningen blir det och det känns bra. Då hinner jag vänja mig långsamt att det blir färre valpar kvar här..... Extra roligt med denna kull är att de blir spridda lite överallt, så som Danmark, Norge, Finland & Sverige.

Tidiga morgnar

Att få en sovmorgon är inte att tänka på med valpar i huset. I morse vaknade jag vid 4 tiden av att valparna förde ett fasansfullt liv. De var nödiga och ville ut....(vilket är bra att de säger till) och ja, med 15°C ute så tidigt på morgonen så fick de självklart gå ut...

Själv har jag hunnit med  en hel del pappersgöra när övriga i familjen sov gott. Mycket skall fixas när man skall leverera valp. Alla papper så som stamtavlor, köpekontrakt, besiktningspapper mm måste vara i sin ordning.

Alla valpar får också med sig en filt som luktar "hemma", foder, godis & tips från ROBUR, valpfoldrar och en folder från oss med tips och råd. Så det blir en del pyssel med valp :-)

Gänget väntar på mat....


Sen sover de gott i sin stora bur....

tills de hör att jag knäpper med kameran!
Att smyga går INTE, de hör allt :-)

Ha nu en fin dag !

4 kommentarer:

Sofie sa...

Åh va stora och fina dem har blivit!
Va roligt, läste att ni skulle behålla en liten kille! Spännande =)
Kram!

CityMamman sa...

Du är såå duktig min kära syster! Såå fina alla pluttisarna är :) Står där och väntar på mat, sååå sött!

Sara sa...

SE VA HÄRLIGT DE HAR DET, DE KAN VÄL INTE FÅTT VÄXA UPP PÅ ETT BÄTTRE SÄTT. MEN JAG VET ATT DET KÄNNS I HJÄRTAT NÄR DE FLYTTAR.
KRAM

M A Friman sa...

Vilka godingar!