fredag 22 april 2011

Två steg fram & en karusell...

Äntligen känns det som att jag kan ta ytterligare ett steg fram. Darling har kvickat på sig och äter nu med aptit. Blödningen har också börjat avta och hon har mjölk till de små att det räcker till utan min hjälp.

Känns så skönt att det går åt rätt håll men det här är nog det ett av det värsta jag har varit med om på länge. Man blir så känslomässigt engagerad att man kopplar bort allt annat. Kroppen går på enbart adrenalinet.. sedan när man slappnar av kommer en trötthet som heter duga och huvudvärk som grädde på moset. Har aldrig känt mig så slut på länge.. att föda barn var en baggis kan jag säga.

Man går också med en oro och minsta lilla pip ifrån lådan eller att Darling gör något annorlunda får tankarna att skena iväg.. ni vet säkert hur jag menar...  Känner mig också så tacksam att jag har så mycket stöd och support från mina vänner.. ni skall veta att det värmer :-) Kärlek till er alla!

Det jag funderar på också är om det är värt det här. Just nu känns det som om jag aldrig mer kommer ta en kull valpar. Så mycket som skall gå i lås och fungera. Känner mig så taskig som har utsatt min käresta för detta, när vi i själva verket skulle kunna haft det mysigt på fjället eller vad som. Men att få en kull valpar är ju naturligt.... Dock skall ni veta att det är inte ovanligt med komplikationer i samband med en kull valpar... men tyvärr så får man aldig reda på det utan allt tystas ned. Jag har inget problem med att vara ärlig.. sån´t här kan hända och jag är så tacksam & glad för den djursjukvård vi har i Sverige - De är superproffsiga!

Karusell utan dess like!

Mitt inlägg om att jag sökte en amma till valparna spred sig över hela Sverige fortare än vad jag någonsin hade kunnat ana. Tyvärr så förvrängs historien till det värre och jag vet och har sett att det har stått att en settertik har avlidit och lämnat 9 valpar efter sig... Djursjukhuset i Falun har blivit totalt nedringda av människor som vill hjälpa till - På gott och ont.. tom radio & TV hörde av sig!!!
Även en utav mina bästa vänner i Göteborg hörde av sig och undrade hur sjutton det stod till egentligen...

Så visst, jag är jättetacksam att vi fick hjälp så fort. Men jisses, vem hade kunnat ana att det blev en sådan karusell av det hela.
Här kommer några nytagna bilder på mina guldklimpar :-))




Trygg i mammas famn...


3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej, ja jag var en av dom som spred efterlysningen på amma och JAG är jätteledsen över att det blev så här ;( Men jag har laggt ut på FB på dom sidor där många läser att tiken lever och att informationen var falsk. Kram på er och och pussa på alla nosar :) från oss i Stockholm

Jane Hagström sa...

Hej!
Var inte ledsen!! Jag är jättetacksam för att alla spred informationen men det har även spridits falsk information som jag tycker är jättetråkig. Klart jag skall pussa alla nosar!! Glad påsk på dig.. vem du nu är =)

Anna sa...

Jag såg att någon hade skrivit att en settertik hade dött o att valparna fanns på Falu djursjukhus. Fick nästan hjärtstillestånd o tänkte åh nej! Men sen tittade jag på din sida o såg ju attt allt verkade gå åt rätt håll! Fortsätter att hålla tummarna för er ändå. Förstår tankarna om att inte ta någon mer kull. Det är hemskt med den där oron. Men oftast så går det ju bra. Har haft 10 eller 11 kullar och på 20 år har vi bara behövt hjälp två gånger. Nu sist pga att valpen var så stor o kom med sätesbjudning o så första kullen jag hade som bestod av flera svaga valpar. Tror inte vi kommer ha några fler kullar. Har tappat sugen. Ha en fortsatt mysig påskhelg! Kramar