måndag 11 april 2011

Fälld tår i fjällen...

Som sagt..
Två av mina älsklingar for till Härjedalen i torsdags. Meja har som sagt tjatat öronen av oss rätt länge i förhoppning att få åka till fjällen.
Hon och pappa gjorde slag i saken och tog en härlig weekend tillsammans med hans syster och några andra som också ville njuta av Härliga Härjedalen.

På fredagen så vindade ganska så rejält på fjället så Meja åkte mest skoter tillsammans med sin favorit Lennart. De andra tränade hund. Men på lördagen var vädret mycket bättre och för första gången i Mejas historia fick hon äntligen följa med på fjället - På riktigt, och på egna skidor!
Hon var jättebra klädd och fick låna ett tolkbälte av sin faster Kristina. Det gick att justera så det passade den lilla tjejen :-) Aska fick äran att dra Meja på skidorna eftersom hon tar det "piano" och intre drar så hårt. Även Kristinas Vorsteh fick dra henne lite.... De var ute till fjälls i ca 6 timmar och Meja sa inte ett knyst!! Hon bara njöt av att få vara ute och vara med. Jag är så imponerad av en 6.5 åring som orkar och tycker det är helt underbart.









 
Meja berättade sedan för mig i telefonen att de hade sett ripor, och att hundarna skött sig bra! Jag tänkte för mig själv.."Tänk, här sitter jag och talar med min lilla tjej som är på fjället tillsammans med pappa och tränar hund" Får rysningar. Självklart har man alltid haft förhoppningar att hon skall tycka det är roligt eftersom det är en sådan stor del av vårt liv det här med hund, träning & jakt.
På söndagen innan de for hem ville Meja inte åka skoter!! Nej, hon skulle promt åka med hundarna! Det blev en tur, fast föret var inte det bästa så det blev till att hålla sig i skoterspåren istället för att inte sjunka ned i snön. Meja var lycklig ändå och när de sedan var tvugna att vända tillbaka för att ta sig hemöver stannade de på fjället och beskådade den vackra utsikten. En utsikt över fjällvidderna.... Jocke tittade till på Meja och fick se henne torka tårarna...! Han frågade varför hon var ledsen och till svar sa hon "Jag vill inte åka hem, jag vill stanna här.... det kommer dröja så länge innan jag får komma tillbaka" !!!
Snacka om att man blir rörd! Men den som blev ännu mer rörd var nog Meja. Hon verkligen älskar livet i stugan med hundar, god mat, godis, trevligt sällskap, skoter, och hundträning!!

Som mamma kan jag inte vara annat än stolt!!!
Hur gick det då för hundarna?

Aska går som vanligt, hon kan det där men hon blev trött efter ett tag vilket inte är så konstigt då det inte har blivit så många fjällturer för henne i vår. Men hon gör det man begär och visade husse att hon fortfarande har DET. Pika då? Jo, hon jobbade på bra och fick äntligen sin första ordentliga riktiga situatuion på vår-ripa. Allt klaffade så det var en stolt husse som ringde till mig.... skönt att veta då hon inte gick fullt lika bra när de var i Bruksvallarna och tränade för några veckor sedan. Skendräktighet kan verkligen ställa till det...... dessa tikar! Men det är skönt att se att hon jobbade på bra och att det finns där. Nu gäller det bara för henne att få erfarenheten.

Men även Pika går upp i Ökl, till hösten och nu skall apportträningen ta vid. Tror inte det kommer bli något problem då hon visar att hon har en naturlig apporteringslust.... Kan bara inte fatta att de blir två år!! De var ju valpar nyss!!
Längtar också upp till fjällen.... :-)

5 kommentarer:

Dernole sa...

Blir så glad när jag läser om din/er lilla tjej. Hon är bara för härlig! Och att Pika går från klarhet till klarhet är ju super kul och det bli spännande att få se henne i ÖKL till hösten :)
Kram

Jane Hagström sa...

Tack Helene... klart alla föräldrar är stolta över sina barn.. men dett är ju inte så vanligt... Kul är det iaf. Ja, Pika har kvaliteér och jag hoppas kunna starta henne till hösten. Träning, träning är det som gäller! Tack förresten om vårt "häst snack" igår.. känns lite bättre nu :-))

Sara sa...

VILKEN HÄRLIG LÄSNING, OCH VILKEN NATURTJEJ..MEJA =)
KRAM

Anonym sa...

Fjällbilderna är ett snyggt fotomontage. Många köper nog det.

Jane Hagström sa...

Och HUR 17 skulle det gå till... ha ha Fotomontage.. ja ja, DU får tro det om DU vill :-)