söndag 17 april 2011

Allt har en baksida...

Det har varit känslosamt här hemma...

Först en valpning som tog sig några timmar... många funderingar far fram och tillbaka och man håller alltid tummar och önskar att det skall gå bra. Man måste alltid vara beredd på att saker kan tillstöta även om det tack och lov oftast går väldigt bra. Man är lycklig, orolig och upprymd på samma gång..:)

Tänkte faktiskt för mig själv när Darling och jag hade parkerat oss i valprummet när det blev dags.. jag tittade på henne när hon kämpade med att försöka få fram den första valpen som var aningens större än de övriga... jag sa till henne.... "Men Darling.. stackare.. vad utsätter jag dig för, här ligger du och kämpar & kämpar och har ont...istället skall ju du & jag ligga på fjället och gotta oss av en härlig jaktdag tillsammans.."

Nu gick valpningen bra även om det tog sina timmar att få fram alla 9 och den sista 10:an som kom ca 7 timmar efter de andra.....

En svag 10:a
Tyvärr så blev 10:an inte så långvarig i valplådan. Den var svagare än de övriga valparna och ville inte riktigt dia som de andra. Tyckte att den mådde bra igår kvälls, under natten och på morgontimmarna men något var inte bra och jag försökte verkligen allt för att få den att må bättre. Den orkade inte mer och somnade in på seneftermiddagen i min famn.... Känns verkligen jättetråkigt men någonting säger mig att det inte var som det skulle med valpen.

Jag har också läst mig till att de valpar som kommer som "eftersläntare" kan ha sämre förutsättningar. De har en lång väg ut och kan drabbas av syrebrist osv...

Man brukar ju säga att naturen har sin gång.... 

Tråkiga besked..:(
En annan känslomässig sak är att behöva tacka nej till de valpintresserade som hade förhoppningar på att få sig en valp. Jag vet hur det känns när man går och väntar och längtar efter en ny kamrat.. man hinner tänka och längta massor.. Så att ringa dessa människor och berätta att nej, tyvärr det blev ingen valp till er... det känns kan jag lova...

Men även där kan man inte styra naturens gång....
Så efter några samtal till lite tikintresserade kan jag nu avslöja att jag har fått ett helt grabbgäng!!!! Hela 7 grabbar ligger i valplådan tillsammans med 2 tikar!! Herre Jisses vilken kull!!!
Kan ju säga att man blev lite svettig när hane nr 6 kom.. Nej, nu får det inte komma fler.!! Stoppa in och gör om :-)) Hi hi..

Men nu när vi vant oss med tanken så känns det kanon. De är jättefina allehopa och verkar må toppen. Vi har ju inte fått så många hanhundar på våra 4 kullar genom åren så det var väl dags nu kan jag tro. De säger ju också att det är ett "hanhunds år"..... blir ju skoj att se vad de övriga uppfödarna får på sina kommande kullar då....

Men vem vet, vi behöver ju lite hanhundar att bredda avelsbasen med så det kanske är meningen...!?

Så det finns baksidor med att vara en uppfödare då man inte kan styra över hur saker kan te sig...Nu håller vi fortsatt tummarna att de övriga 9 utvecklas och växer på sig som de ska!

Kram från en trött Jane!

Förresten! TACK för alla kommentarer & Grattis!!

Inga kommentarer: