fredag 7 maj 2010

Ett litet brev...


som kan ge vilken förälder som helst en tanke på att man har sina barn till låns....

Tiden går så fort....

Ni kanske tycker jag är lite löjlig... MEN, idag kom brevet från Borlänge kommun om Mejas plats på skolan.. kan inte fatta att hon skall börja lekis, eller förskoleklass som det så fint heter nu. I brevet stod det när de börjar och hur de kommer att skolas in osv...

Många känslor välde över mig när jag öppnade brevet.... Bl.a. listan över Mejas kommande klasskamrater.. kompisar som kommer följa henne ända tills hon skall börja gymnasiet!!!! Jag tycker det känns lite i hjärtegropen faktiskt...

Namnen säger mig inte så mycket nu men om några år kanske man kommer få vara med om både det ena och andra... den säger så, han gör si, hon är taskig mm. Alla dessa ungar kommer man träffa och säkert lära känna en del riktigt bra... man får en relation som kommer finnas hela livet.. kommer själv ihåg mina klasskompisars föräldrar.... en del talar man med fortfarande:-)

Så till hösten börjar allvaret... nya kompisar och ett litet steg in i skolans mödosamma, roliga, nyttiga, jobbiga resa för en bra allmänbildning... kan inte förstå att min tjej redan är där!! Hon kommer få sig ett "eget" liv, där jag som förälder kanske inte har FULL koll.... ghaaa, lite jobbigt blir det nog.

Många barn är det som är födda 2004 så de kommer bli tre klasser! I Mejas klass är det 22 elever fördelat på 15 flickor och 7 pojkar. Gissar att grabbarna kommer få det tufft :o) Hi hi...

Men även om det känns lite jobbigt så skall det bli fantastiskt roligt att få följa sin egen dotter genom skolan och det som hör till. Längtar redan att få höra "skvallret"...

Meja på "hästis" igår...
Här tränar de på att leda häst:-)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Visst känns det helt ofattbart. Nu sitter jag med Marcus klasslista, han ska börja i Gävle i höst, det känns också konstigt, min lillplutt ska börja att åka till stan. Jag tyckte inte att det var längesedan grabbarna skulle börja.Kram Helena

Jane Hagström sa...

Hej Helena! Oj, redan?! Jisses.. vad tar tiden vägen... kommer ihåg när jag var barnvakt till Thomas.. hämtade på dagis och sedan lekte vi i parken tillsammans..härliga minnen:-)) KRAM