tisdag 26 januari 2010

Leva livet

Ett liv går aldrig i repris...

Man föds man lever och man dör, ja så ser livet ut. Så naturligt och det är lika för alla. Men livet kan ändå vara olika, beroende på hur man väljer att leva just sitt liv. Det enda jag känner just nu är att man måste ta vara på sitt liv... man vet aldrig när det tar slut.

Idag har jag tänkt på livet nästan hela dagen och många frågor kommer upp. Vad är egentligen meningen med att leva? Livet är som en berg och dalbana. Ena dagen helt underbar och andra dagen känns det som ett totalt mörker... livet går upp och ned hela tiden.

Tycker också att livet är så orättvist för många. Den senaste veckan som har gått har jag kommit nära sjukdom och död på flera sätt, man blir och tänka en hel del faktiskt. Livet för mig är underbart men jag vet att det är så otroligt sårbart. Att ena dagen må bra och vara lycklig kan nästa dag vända sig till en dag i sorg eller ännu värre, att jag dör. Man kan aldrig veta....

Varför har jag då tänkt på livet idag? Jo, för i förra veckan råkade min datakille ut för en hjärnblödning. Han kom under vård ganska så snabbt men än är inte faran över. När jag talade med hans jobbarkompis idag fick jag besked att han låg nere i Uppsala för att han har fått vätska i hjärnan. Han ligger nu nersövd med dränering... min enda tanke är att "Det måste bli bra".

Fick också ett annat besked på lunchen idag, att en utav vår gamla säljare som vi jobbat med i många år har gått bort. Hon fick hjärntumörer och avled häromdagen. Har endast haft pension i några år och skulle njuta av de år hon hade kvar tillsammans med sin man, leva livet helt enkelt.. så snopet.... ja, vad säger man?

Varför är det alltid så, man jobbar och sliter ett helt liv och sedan när man blir ledig då blir man sjuk och går bort??

När jag sedan kom hem från min lunch fick jag ännu ett tråkigt besked. En utav våra nya terapeuter vi jobbar med har omkommit i en trafikolycka häromdagen. En tjej som var 27 med en dotter på 5 år.... hon var invandrare och hade ingen släkt i Sverige.. så så tragiskt.

Så det har varit lite tråkigtheter som får en att tänka lite extra på hur man skall ta vara på sin tid. Och det enda jag vet nu, är att göra det jag gillar och vara tillsammans med de jag älskar. Att inte skjuta upp saker och ting. Vill man något så varför vänta? Jag tänker inte vänta...jag lever ju här och nu!



Ta hand om varandra!


7 kommentarer:

♥ Carina ♥ sa...

Oj vad många tråkigheter på en gång. Ja livets vägar är krokiga och inte alltid så lätt att förstå.
Kloka ord du säger, det gäller att ta vara på tiden.
Kram

Ingrid sa...

Jättefin och sann blogg... Vi har bara varandra till låns en kort stund här i livet...
kramar till DIG!

Dernole sa...

Usch, det var mycket på en gång. tyvärr är livet ett tärningsspel, men som du själv skrev ta tillvara på alla ögonblick för en sak vet vi de kommer inte tillbaka.
Kramen på dej

Jane Hagström sa...

Ja, en tråkighet kommer sällan ensam... men nu ser vi frammåt igen!
Kramen tillbaka till er ALLA!

Browneyedgirl sa...

Men fy, ja vissa dagar tänker jag mer på sådant än andra också. Man måste vara glad och tacksam för allt man har och ta vara på varje sekund =)
Kram

Anonym sa...

Ja man måste LEVA här och nu. Inte vänta till framtiden...allt för länge....Däför är det bra att vi börjat luncha varje vecka.. :) :) .... inte vänta...nu kör vi :):) ...
Kram// Ingela

Anonym sa...

Många tankar,goda tankar!
Allt som händer omkring oss eller med en själv,blir en erfarenhet.Vilket jag tycker, man uppskattar även de små sakerna som var så självklara.
sköt om er/kram Ingalill