Ridningen gick kanon och jag fick rida Fidlari än en gång. Han var lite småbusig och ville inte riktigt lyssna på mig till en början men slappnade av efter tidens gång. Och när han gör det känns allt så himla lätt. Börjar också få mer grepp i ridningen och jag förstår instruktionerna jag får av Susanne bättre och bättre. Det märks ju på hästen att man gör rätt, de är som öppna böcker... gör man fel, gör de fel... och vice versa.

Jag & Fidlari i septemer
Tankarna på en egen islänning växer sig också starkare. Tänk att få utvecklas tillsammans med en egen kompis! Saknar verkligen hästarna... men det får vänta lite, för jag vill gärna lära mig lite mer om ridningen och sedan måste jag fundera på vad det är för typ av häst jag vill ha, för det är ju inte lätt!
Nej, nu måste jag krypa till kojs för det är vanlig arbetsdag imorgon!
Kram & Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar