tisdag 24 mars 2009

Vi sprack

Det blev ingen slant i min plånbok, vi sprack i första loppet. Men så är det med trav, man vet aldrig vem som vinner. Sen var det ett riktigt skitväder i går, det snöade massor! Men vi åt jättegott, vitlöksbröd med någon dipp till förrätt, fläskfilé med grönsaker & Bea -sås till huvudrätt och en god kaka till efterrätt... kändes som om man skulle spricka. Roligt är det i alla fall att hitta på något tillsammans utanför jobbet. Såg också mitt första monté-lopp. Tjejerna som red hade lite problem med starten för det blev omstart 4 gånger innan de kom i väg! Lite tradigt var det att titta på...

Hur var det då med Darlings hälta? Nja, nu har jag inte sett något. Vi tränade på som vanligt i helgen och hon visade inga somhelst tecken på att vara halt så det känns skönt. Kanske var hon bara öm i tassarna efter förra helgens löpturer i skidspåret eller så var hon bara lite öm i kroppen. Men huvudsaken är att det är bra.

Värre är det dock med Geisha, hon börjar bli gammal nu min tjej. Känns tungt, men så är livet... Trodde faktiskt att hon skulle dö för mig i lördags för hon var inte bra då. Bara ville ligga och sova och ville absolut inte gå ut?? Men hon piggnade till och nu har jag inte sett att hon e så dålig.. men jag måste ringa veterinären snart och boka den värsta tiden i mitt liv, stunden är inne. Jag måste skiljas från min bästa vän..

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag lider med dig,, förstår presic hur det känns. Går här och våndas över det samtalet med för våran gamla tax.
Men när åldern tar ut sin rätt...

Tänker på dig!!
Många styrke kramar från Malin

Anonym sa...

Det gör ont i hjärtat på mig när jag läser om Geisha. Finns här om det behöver nått, det vet du!
Kram Michelle

Jane Hagström sa...

Tack:- Vad snälla ni är...

Anonym sa...

Usch och fy för det där samtalet...jag vet hur det känns.. Jag kan trösta dej med att det är skönt att ha fler hundar att ägna sin tid åt..
Styrke-kramar
Helena

Anonym sa...

Lider mer er i familjen.
Trots att det är den sista kärlekshandlingen man gör för sin älskade vän, känns det ändå som om man sviker.
Så himla svårt!
Kram Anna