Skräck minuter!

Zigge kom ju igår till oss på förmiddagen. En supertrevlig hanhund som vill vara till lags, finns inget ont i denna hund på någotvis. Vi hade varit ute några gånger under dagen men bara rastningar i koppel för man litar ju inte helt på honom än. Vi passade också på att träna lite under dagen, bara lite linförighet och ledarskapsövningar. Han är ganska låg i rang och ser upp till mig som ledare så han är rolig att träna med. Men som sagt jag har inte ägt honom, bara lånat honom som en vanlig uppfödare kan göra ibland.

Så igår fick jag vara med om en av mina värsta minuter i hela mitt liv, och jag vill ALDRIG vara med om det igen. Men vi tar det från början. Strax innan klockan var 20 igår kvälls skulle jag gå ut med hundarna på gården innan melodifestivalen började. Jag släppte ut hundarna och lät Zigge också springa ut, utan koppel... det gick bra tills han hade kissat klart sen drog han öronen åt sig och stack! Som ett dj*la jehu och fort gick det...ut på vägen!!!

Kan också berätta att vi bor ju nära vägen där trafiken är ganska tät och även fast det är 50- sträcka finns det knappast någon som håller 50.

Shit! Vad gör jag nu, tänkte jag när jag stod där i mina "hoppa i skor" och långfillingar ute på gården och fick se Zigge sticka... de andra hundarna blev dörädda och sprang upp på farstukvisten när jag vrålade allt vad jag kunde ZIIIIIIGEEEEE! Jag lade benen på ryggen och rusade efter in i skogen samtidigt som jag vrålade. Pulsen jag hade var inte nådig... vart tog han vägen och skulle han klara av att passera vägen igen? Jag hörde honom skälla ut en skidåkare inne i skogen men jag såg inte skymten av honom. Det var bara att vända ned till vägen och försöka medla till bilisterna att sänka farten - vilket inte var så lätt. De undrade väl vad det var för idiot med långfillingar och svart bombarjacka som härjade vid sidan av vägen utan reflexer!
Kände mig som världens dummaste, men vad gör man???

Kände tårarna komma i ögonen, var f*n tog han vägen? Jag hade abslolut ingen aning och det bara smattrade på med bilar, bussar och timmerbilar efter vägen... men tillslut så såg jag någon titta på mig från uppfarten på gården - Ah, han var tillbaka, vilken lättnad!

Dessa kräckfyllda minuter var det värsta jag har varit med om, när det gäller hund... mina hundar har "peppar, peppar" aldrig stuckit på det sättet, och jag var dum som litade på Zigge. Men han kom tillbaka och han fick sig ett snack med mig så jag hoppas att det var sista gången han stack... i alla fall ifrån mig.

Men idag har vi haft en skön söndag. Jag tog en skidtur med hundarna på förmiddagen, Zigge fick också äran att dra mig tillsammans med Aska i selen vilket han gjorde med bravur! Han tyckte det nog var konstigt att det samlades en massa snö i tassarna, för det hörde inte till vanligheterna för honom där han bodde förut. Det blev en del farliga stopp i utförsbackarna!
Det har ju snöat ännu mer här i Dalom, och idag var det bara några minus vilket medförde bollar i pälsen och på tassarna...